Vargjakt på G?

Den senaste tiden har diskussionen kring den svenska vargstammen varit högaktuell här nere i Småland med tanke på vargen som stryker omkring de vitmålade knutarna. Här nere dyker det upp en eller annan stackare någon gång då och då. Längre norrut i landet finns de dock konstant. Pratar du med människor som bor i Värmland är vargen en del av vardagen, för vissa en mycket obehaglig del av vardagen.

Jag skrev en motion i höstas om den svenska vargstammen och att frågan om vargjakt på allvar måste diskuteras. det är min fulla övertygelse att vi måste ta dessa frågor och folks oro på allvar om vi ska bedriva en ansvarsfull förvaltning. Det är inte helle rimligt att det är "politiker i Stockholm" som bestämmer hur folk på landsbygden i Norra Sverige ska leva. Får den lokala befolkningen känna delaktighet i förvaltningen minskar också tendenserna till illegal jakt på varg. Det har många internationella erfarenheter också visat.

Nedan finner du min motion från hösten 2008

...............

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att göra en översyn av förvaltningen av den svenska vargstammen i syfte att göra den mer ansvarsfull.

Motivering
Under många år har vi sett en stadig ökning av den svenska rovdjurstammen. Detta gäller även den svenska vargstammen. Preliminära siffror från inventeringar visar att vargstammen passerat målet med 200 vargar i Sverige. Riksdag och regering tog beslutet om 200 vargar eller 20 föryngringar. Rovdjursutredningen är avlämnad och regeringen kommer inom en snar framtid att presentera sin rovdjursproposition där nya mål kommer att specificeras. Förslaget från rovdjursutredaren är att vi skall ligga kvar på samma nivå i ytterligare tre år och därefter utvärdera ännu en gång. Men för att bibehålla nivån på antalet vargar måste vi vidta åtgärder.

Ökningen av antalet individer i vargstammen har dock varit allt annat än problemfri. I takt med att vargen ökar i antal ökar också spänningen och konflikten mellan stad och landsbygd. För dem som bor på landet och lever med vargen i sin vardag får vargstammens ökning tydliga konsekvenser. För jägarna innebär detta givetvis att det finns fler vargar på markerna. Det leder i sin tur till att älgarna blir färre, oron större och att fler hundar och andra tamdjur skadas eller i värsta fall dödas. I en del områden har lösarbetande hundjakt varit i stort sett uteslutet de senaste åren.

Både björn, lo och varg ökar i antal. Skillnaden dem emellan är att det förekommer jakt på björn och lo medan det endast förekommer skyddsjakt på varg. För att bedriva en ansvarsfull förvaltning av vargen anser jag att jakt även på varg vore nödvändigt. Det har visat sig att acceptansen för både björn och lo har ökat i och med att man tillät en försiktig jakt på dessa rovdjur. Sannolikt skulle man uppnå samma resultat om man tillät vargjakt i mindre skala.

Jag tror även att det är nödvändigt att vi har en betydligt mer regional förvaltning av rovdjuren. Vinner inte vargen acceptans hos dem som bor i vargmarkerna kommer vi inte heller lyckas med att förvalta vargstammen i framtiden. Samtidigt som vi slår fast att vi vill ha en livskraftig vargstam i Sverige måste vi ta hänsyn till de människor som faktiskt delar vargens territorium. Får den lokala befolkningen känna delaktighet i förvaltningen minskar också tendenserna till illegal jakt på varg. Det har många internationella erfarenheter också visat.

Stockholm den 7 oktober 2008

Anna Tenje (m)