Motioner istället för motion

Just nu pågår den allmänna motionsperioden i riksdagen och i stort sett alla riksdagsledamöter sitter på sina kontor med stängda dörrar och knapprar på sina tangentbord. Jag skiljer mig inte från mägnden. Den senaste tiden har jag spenderat minst 10 timmar per dag framför datorn och letat information och filat på formuleringar. Det blir motioner istället för motion.

Jakten på alla bra idéer har börjat och det gäller att plocka fram sina anteckningsböcker som är fulla med tankar och idéer om förändringar som borde göras. Alla dessa företagsbesök och studiebesök på vårdcentraler och skolor som gett inpiration till motioner, det är nu de ska plockas fram. Det är också nu man inser att man borde skrivit dem när man hade dem färskt i minnet.

En annan aspekt är om allt slit verkligen gör någon skillnad. Vem kommer att läsa mina motioner på allvar mer än utskottspersonalen i berörda utskott? Kanske någon skolelev som skriver ett arbete eller intressegrupp som googlar på en fråga. Det är ju ett välkänt faktum att i stort sett alla motioner avslås, ett mindre känt faktum att få motioner läses.

Å andra sidan är det här min utveckling fortsätter. Jag läser på mer i en fråga, ta kontakt med berört departement för att få veta mer, ringer till myndigheter för att få information och vägledning samt talat med "vanligt folk" om vad de tycker. Det är här jag får min stora kunskapsinhämtning som gör det möjligt för mig att gå vidare i frågan och verkligen påverka. Så visst är det värt allt slit. Det gör ju mig bättre påläst och bättre förberedd.

Jag önskar dock att lokalmedia slutade titta på hur många motioner man skrivit och istället såg till innehållet. När man ska mäta oss politiker är det viktigt att gå på kvalité och inte kvantitet. Att säga många ord i en följd är inget svårt det är att fylla meningen med innehåll som är det kluriga.