Barnomsorg efter barnens behov inte föräldrarnas bekvämlighet eller politikers vilja

Idag handlade dagen till stor del om barnomsorg. Jag hade inne en artikel i Smålandsposten som tar upp och kritiserar socialdemokraternas förslag om att arbetslösa föräldrar och föräldrarlediga ska ha rätt att ha sina barn på förskola 30 timmar i veckan till skillnad från dagens 15 timmar. Jag fick många trevliga reaktioner både i valstugan och på mailen hoch det verkar som om de flesta håller med mig. Hämtade sedan Måns (21 månader idag) på förskolan och upptäckte att han hade feber. Eftermiddagen innebar således en hel del ompysslande, lekande och kramande av sonen. Vilket var både mysigt och precis vad jag behövde efter en tuff vecka. Kvällen kommer därför innebära en hel del jobb.

Nedan finner ni artikeln:

Barnomsorgen ska vara till för barnen
Lobbyn i dag 07:34 | Uppdaterad i dag 12:43

När barnomsorgen byggdes ut för ett par decennier sedan var själva tanken i första hand att det skulle uppmuntra fler föräldrar att jobba, något som lyckades.

Sedan dess har förskolan förändrats för att mer handla om barnens behov och utveckling. En utveckling som är både sund och viktig. Barnomsorgen ska erbjuda kvalitet, valfrihet och jämlikhet. Under mandatperioden har alliansen därför infört en barnomsorgspeng för att föräldrarna ska kunna välja den pedagogiska verksamhet som bäst passar barnets behov. Det är självklart att föräldrarna vet bättre än samhället vad som passar just deras barn och familjens behov.
Det förslag som (S) nu går till val på som handlar om att alla föräldrar som är föräldralediga eller arbetslösa ska ha rätt att ha sina barn på förskolan i 30 timmar har jag svårt för att förstå. I dagsläget erbjuder alla kommuner minst 15 timmars förskola i veckan för dessa barn. Jag hänger egentligen inte upp mig på antalet timmar utan det är snarare synsättet och utgångspunkten som irriterar och skrämmer mig. Återigen verkar det handla om föräldrarnas behov och bekvämlighet snarare än barnens intressen och utveckling.
Jag häpnar när jag hör hur Mona Sahlin (S) resonerar: ”15 timmar är otillräcklig avlastning”, istället ska alla kommuner tvingas erbjuda 30 timmars förskola till alla barn. AVLASTNING!? Är förskolan till för barnen eller för föräldrarnas ”avlastning”? Vad menar socialdemokraterna egentligen?
Inte nog med att (S) betraktar förskolan som en avlastningsplats och inte en plats där barnens utveckling står i centrum, förslaget luktar dessutom valfläsk lång väg. Mona Sahlin (S) lovar en halv miljard till sin 30-timmarsförskola. Men det räcker inte på långa vägar för nya lokaler, fler förskollärare, kompetensutveckling etc. Införs 30-timmarstvånget skulle barngruppernas storlek öka radikalt och antalet förskolelärare och barnskötare per barngrupp minska dramatiskt. Kvaliteten i förskolan skulle sjunka som en sten. (S)-förslaget ignorerar kvaliteten i förskolan och saknar dessutom finansiering.
I grunden tror jag att det här förslaget handlar om att (S) fortfarande tycker att samhället vet bättre än föräldrarna hur man ska uppfostra barnen. (S)amhällets barn alltså, inte föräldrarnas.
Jag vill stärka valfriheten och kvaliteten i förskolan ytterligare. Det avgörande är att det sätts upp tydliga mål för att höja kvaliteten i barnomsorgen och inte att slösa skattepengar till allt och alla utan krav på motprestation. Växjö ska erbjuda och stimulera en mångfald av olika förskolor och barnomsorgsalternativ med hög kvalitet: kooperativa, privata eller kommunala förskolor samt dagmammor och vårdnadsbidrag. En modell passar inte alla familjer och det är föräldrarna och inte kommunen som bäst vet vad deras barn behöver.
Förutsättningen för att höja kvaliteten i barnomsorgen och utveckla vår gemensamma välfärd är att arbetslinjen fungerar. Det är bara genom fler jobb och företag som statens intäkter ökar. Utan arbetslinjen – ingen välfärd. Endast en tydlig arbetslinje kan garantera en barnomsorg med hög kvalitet som är till för barnens utveckling, och inte för föräldrarnas avlastning.

Anna Tenje (M)