Debatten om nattis som väcker känslor

Jag har lite svårt att släppa debatten på gårdagens fullmäktigemöte som handlade om nattöppet dagis. Socialdemokarterna och vänstern hade i en motion föreslagit att vi skulle inrätta så kallade "Nattis", nattöppna dagis i kommunal regi. Jag har svårt för detta förslag av många anledningar men barnperspektivet är ändå det starkaste. Jag är inte dum och naiv utan inser att det finns familjer som har det tufft. Ofta är det ensamstående kvinnor arbetade i offentlig sektor som står inför problemet vem som ska ta hand om barnen när de själva jobbar natt. Socialdemokraternas lösning på deras problem är att öppna upp dagis nattetid, min och alliansens lösning är istället att ta ett aktivt arbetsgivaransvar och erbjuda dessa kvinnor och män arbete på dagtid istället.

Jag vill inte vara med och bidra till en utveckling när kommunen uppmuntrar (med skattebetalarnas pengar) till att lämna ett barn på dagis vid 18-19 tiden på kvällen för att sedan åter hämta barnen dagen efter på eftermiddagen efter det att mamma eller pappa sovit ut efter sitt arbete. Jag tror inte att det är bra för ett barn att spendera 18-19 timmar på dagis hur bra den pedagogiska verksamheten än är.

Socialdemokraterna och vänstern anser sig också företräda barnen och barnens bästa men kan fråga sig varför det då inte är fler om några forskare, barnpsykologer eller pedagoger som talar för nattöppna dagis. Jag har inte hört talas om någon som förespråkar det socialdemokraterna och vänstern nu föreslår.

Man kan också fråga sig varför socialdemokarterna och vänstern inte är det minsta intresserade av att ta sitt ansvar som arbetsgivare när det gäller den här frågan. Om vi nu faktiskt kan lösa problemen för många ensamatående föräldrar som jobbar natt, är det inte där vi bör börja då?

Det är inte en mänsklig rättighet att jobba natt och inte en skyldighet för kommunen att ha nattöppna dagis för den delen heller. Någonstans gör man ett aktivt val när man väljer att skaffa barn som medför ett stort ansvar. Personligen så valde jag att omprioritera mitt uppdrag och mitt arbete när jag fick barn, något som jag tror att de flesta gör. Att skaffa barn innebär ett pusslande och trixande, man kan inte jobba lika mycket som man kanske tidigare har gjort och man kan inte resa så mycket i jobbet och vara frånvarande. För många fungerar det dock alldeles utmärkt att arbeta natt för att man är två om att dela ansvaret eller har mormor eller farfar som kan ta vid när det kniper. Att arbeta natt betyder inte bara mer pengar i plånboken utan också att tid tillsammans med barnen faktiskt frigörs de veckor man inte jobbar natt. Man kan dock inte förvänta sig att någon annan (läs kommunen eller staten) i alla lägen kan eller ska lösa de problem som uppkommer på grund av de val man själv gjort. Men missförstå mig inte nu likt Gunnar Storbjörk (medvetet) gjorde under gårdagens debatt, jag är medveten om att det finns kvinnor och män som inte har något val och där anser jag att arbetsgivaren i första hand ska ta sitt ansvar precis¨på det sätt som jag redogjort för tidgare.