Sitter i solen på trappan och njuter av förmiddagskaffe. Jag har räfsat framsidan och Elsa sover sött i vagnen. Svårt att klaga en förmiddag som den här, jag skall dock göra mitt bästa:). För det första är jag upprörd av gamla riksdagsledamöter som efter 10 år fortfarande inte " har klippt sig och skaffat sig ett jobb. Att de anser att det är helt ok att leva på inkomstgarantin år efter år. Jag anser att inkomstgarantin starkt måste begränsas, 2 års garanti är rimligt men det borde vara tillräckligt. Nu har riksdagen tillsatt en kommitté för att se över systemet. Jag fick brev i veckan angående detta i egenskap av fd riksdagsledamot. Är dock inte berörd personligen eftersom jag fick annan försörjning i stort sett direkt efter mitt uppdrag i riksdagen. Jag fick inkomstgaranti oktober, november och december månad 2006 sedan påbörjade jag uppdraget i kommunen. Förvisso handlar det om skattepengar i alla avseenden men skillnaden är att jag utför arbete för skattepengarna. Avdankade riksdagsledamöter som är inne på 5:e året med inkomstgaranti utan att skaffa sig ett nytt jobb borde kanske fundera på att volontärarbeta på ett äldreboende, kyrkan eller någon annan frivillig organisation så att samhället fick något tillbaka. Jag förstår att det inte är lika enkelt för alla att gå vidare och skaffa sig ett nytt jobb efter åren i riksdagen. Därför anser jag att inkomstgarantin måste finnas kvar, men inte på obestämd tid. Riksdagens system rimmar illa med de krav vi ställer på våra medborgare i övrigt vilket skapar ett stort gap och bara spä på politikerföraktet. Jag tror att vi kommer att se en förändring inom kort då sammansättningen i riksdagen ser annorlunda ut idag samtidigt som omsättningen är högre. Det är idag vanligt att man är yngre och sitter färre år och då är kanske inte problemet lika stort att skaffa sig ett nytt arbete när man avslutar sitt uppdrag i riksdagen.
En annan sak som är på agendan är vad vi politiker tycker om allmänhetens frågestund på fullmäktige eller i nämnden. Jag tycker att det är en utmärkt ordning. Jag tycker dock att det som
alltid är ett problem när ett särintresse får oförtjänt mycket uppmärksamhet på de svagas bekostnad. Det vill säga att de som skriker högst får sin vilja igenom eller har större möjlighet att påverka än de grupper som är tysta och ofta betydligt mer utsatta. Vissa organisationer och grupperingar är duktiga på att använda sig av allmänhetens frågestund och påverka politiker i ett offentligt forum. Tysta och svaga grupper i samhället har sällan den möjligheten och frågan är vem so
för deras talan. Men så länge vi har starka politiker som kan stå emot både massmedialt och offentligt tryck och inte lova för mycket så ser jag egentligen inget problem med att intresseorganisationer använder sig av denna möjlighet. Ett betydligt större problem är det dock när allmänhetens frågestund politiseras av politiker. När SSU:are börjar springa på fullmäktige och ställa frågor osv. Här är det upp till partierna att skärpa sig och se till att detta inte förekommer i de egna leden. Medlemmar i partierna har andra vägar att gå dina ärenden. På nämnden har jag inte upplevt några som helst problem och välkomnar snarare allmänheten till våra sammanträden. Både för att lyssna men även för att ställa frågor. Jag får alltid bra idéer om
vad vi borde göra i Växjö, eller inte göra:).
Så för att sammanfatta: jag är mot obegränsad inkomstgaranti och för allmänhetens frågestund. När det gäller kommunens revision så är jag alltid för, det måste man vara som ordförande i en nämnd det är ren självbevarelsedrift. Anledningen till att jag berör frågan är att jag på fredag gör en kort break från mammaledigheten för att gå på möte med revisionen. Jag kan inte ljuga och säga att jag längtar dit för det krävs en hem del inläsning av mig för att gå ditt och representera nämnden och majoriteten men vad gör man inte för sina kollegor och gör tekniska nämnden. Hoppas innerligt att ordförande i revisionen (Elsa Jönsson (S)) mjuknat lite efter att jag döpt min dotter till Elsa:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar