Sista lektionen i KU

Kom precis från mitt sista KU-möte...ever. Jag ställer ju inte upp i höstens val till riksdagen och vem vet om jag någonsin kommer att göra det igen. Känns faktiskt lite vemodigt - något av en skolavslutningskänsla som infunnit sig och behovet av att ta kort, säga snälla saker och kramas finns där. Jag kommer att sakna många saker med KU. Det har varit fantastiskt och jag känner mig mycket stolt över min insats i KU den här mandatperioden. Jag har lärt mig oerhört mycket. Kunskap som jag kommer att ha stor nytta av oavsett vad jag gör i framtiden. Jag kunde inte ha fått en bättre grund att stå på. Och trots det stora arbetsbördan som ligger på oss i KU jämfört med andra utskott så är jag ändå glad att det var just KU jag hade möjligheten att få sitta i. Men jag kommer framförallt att sakna alliansgänget i KU. Vi har verkligen haft ett fantastiskt samarbete som underlättat mycket och som tagit oss långt samt genererat i riktig vänskap. Men det är väl så med de flesta saker man lämnar, det är inte positonen eller uppgiften man saknar utan männiksorna man delat den med.

Idag var det alltså sista lektionen i KU och imorgon kväll blir det examensmiddag med gänget. Vi har förvisso flera mindre prov (debatter) kvar och en sista tentamen (granskningsdebatten) den 14/6 men inget formellt kvarstår i KU. En sak känns dock lite annorlunda från skolavslutningen i gymnasiet. Då spreds alla för vinden och det fanns ingen tydlig återsamlingspunkt. Nu vet jag precis vart jag ska åka om jag saknar mina vänner... KU kommer alltid finnas kvar=)